Om att bli förälder

Jag tycker om att läsa böcker för att förbereda mig inför sådant som ska hända. Oftast handlar det kanske om länder jag ska resa till eller liknande, men även inför den stora händelsen att bli förälder läste jag en hel del. Jag tänkte berätta lite kort om de böcker jag läste, för många var riktigt bra och kan rekommenderas till andra i samma situation!

Böcker om att föda barn

Jag läste tre böcker med fokus på förlossningen. Det är jag glad att jag gjorde; dels lärde jag mig en hel del om vad som händer i kroppen när man föder barn och dels fick jag tillfälle att fundera på hur jag skulle vilja att förlossningen blev och hur jag ställde mig till olika saker.

Att föda av Gudrun Abascal är tydligen en klassiker på temat förlossning. Författaren har lång erfarenhet som barnmorska och det märks att hon är mycket insatt i det hon skriver om. Det jag framför allt tog med mig från den här boken är den grundliga genomgången av förlossningens olika stadier. Att veta ungefär hur ett vanligt förlossningsförlopp ser ut hjälpte mig att få en känsla av kontroll över situationen när jag själv var där. (Bild lånad från förlaget.)

Föda utan rädsla av Susanna Heli handlar om hur man kan ta hjälp av andning, avslappning, rösten och tankens kraft när man föder, för att inte fastna i rädsla och negativa tankemönster. Det låter kanske lite flummigt men jag tyckte att boken ändå kändes ganska konkret. Jag hade nog behövt läsa den ytterligare någon gång och öva lite mer för att fullt ut kunna använda mig av metoden, men tyckte ändå att jag lärde mig en del av att läsa boken en gång. Dock tyckte jag att det var lite för stort fokus på vilka problem/besvär rädsla kan leda till under en förlossning - det är lätt att bli rädd för att bli rädd under förlossningen vilket känns lite dumt. 

Att möta förlossningssmärtan av Gudrun Abascal tyckte jag kändes lite som en kombination av de två tidigare böckerna jag har nämnt, då den tar upp både det biologiska i förlossningen och olika metoder för att hantera smärtan. Det jag särskilt gillade med den här boken var dess grundliga genomgång av olika smärtlindringsmetoder, både medicinska och icke-medicinska. Läsningen gav mig tillfälle att fundera över vad jag själv tänkte och kände angående smärtlindring och gav bra information för att bestämma vad jag ville fokusera på.

Böcker om bebistiden

Jag läste flera böcker som handlar om livet med barnet, varav två fokuserar på den första tiden.

Amningsboken av Kristin Svensson och Malin Nordgren handlar, som titeln visar, om amning. Boken går grundligt igenom hur amning fungerar, ger råd om hur man kan få amningen att fungera bra och hur man kan lösa problem som kan uppstå, och delger några personliga berättelser om amning. Jag har mest haft nytta av råden om hur man kan få barnet att ta ett bra tag och andra basala saker, eftersom jag lyckligtvis inte har haft så mycket problem med amningen. En annan bok om amning som jag hade tänkt läsa är Amning i vardagen av Marit Olanders. Jag lånade hem den från biblioteket men hann inte läsa den just då och sedan blev det inte av, men jag har hört mycket gott om den.

Bebis på pottan av Ulrika Casselbrant handlar om Elimination Communication/EC, babypottning, toakommunikation eller vad man vill kalla det - helt enkelt att låta sin lilla bebis uträtta sina behov utanför blöjan. Boken går igenom hur det fungerar, tips och råd samt en mängd personliga berättelser. Jag har läst en del om metoden på bloggar och diskussionsforum tidigare, och de senaste månaderna har det uppmärksammats en hel del i media så jag kan tänka mig att det har fått många att bli intresserade. Oavsett vilken nivå man väljer att lägga sig på kan boken ge bra information och tips! (Här hemma tillämpar vi en lightvariant där vi håller lilla E över toaletten i samband med blöjbyte och ibland andra tillfällen om det är väldigt tydligt att det är något på gång. Ibland kommer det något, ibland inte. Hon har alltid blöja och kommer nog ha det ganska länge jämfört med dem som går in för EC fullt ut, men förhoppningsvis kan det underlätta när vi ska potträna att hon inte har vant sig vid att alltid göra sina behov i blöjan.) (Bild lånad från författarens hemsida.)

Böcker om livet med större barn

Ett par av böckerna jag läste handlar om föräldraskap i stort och fokuserar på ett längre tidsperspektiv.

Beyond the Sling av Mayim Bialik rekommenderade en kompis till mig. "Sling" är det engelska ordet för bärsjal, som är lite av en symbol för ett nära föräldraskap vilket den här boken fokuserar på. För mig som har läst en hel del om nära föräldraskap/attachment parenting tidigare innehåller boken inte så mycket nytt, även om författaren och hennes familj kanske är radikalare än de flesta. En sak jag blev lite besviken på är att det känns lite som att författaren kommer med pekpinnar och tycker att alla borde göra som dem (trots att det står i förordet att boken inte alls predikar att dess budskap är det enda rätta). Men bortsett från det är det en intressant bok med mycket bra att ta till sig även om jag tycker att man kan välja lite vad man vill fokusera på.

Växa, inte lyda av Lars H Gustafsson handlar om ett lyhört förhållningssätt till barnen, där fokus ligger på att lyssna in barnen och hjälpa dem att utvecklas snarare än att få dem att göra som man säger. Jag tycker om författarens inställning och kommer nog läsa om boken om ett par år eftersom den känns mer aktuell när man har lite större barn. 

En lista om träning

Hos Anna med bloggen Orka mera! hittade jag en frågelista om träning som jag genast fick lust att fylla i. Ett lagomt bloggprojekt just nu.

Den här träningen längtar jag efter just nu
Att springa! Hösten är min bästa springårstid; varken för varmt eller för kallt och inget pollen i luften. Hösten för tre år sedan var dessutom min bästa springperiod formmässigt (före envist löparknä och graviditet) så jag har fina minnen av höstlöpning. Men just nu känner jag fortfarande av foglossningen lite grann och jobbar på med uppbyggande träning för att kunna springa i vår istället. Och nästa höst!

...men det här står mig upp i halsen
Hemmastyrketräning är jättebra på många sätt och vis, särskilt när man har en bebis, men det kan bli lite enformigt i längden.

Det här träningsplagget är min favorit just nu
Jag har en aprikos kortärmad tröja om jag har köpt på second hand (second hand är bäst!) som är min favorit för inomhusträning. Jag har också en aprikos långärmad tröja som är min favorit för utomhusträning. Att båda är aprikosa är verkligen ett lustigt sammanträffande; jag kan inte påstå att det är någon favoritfärg...

Det här skulle jag verkligen behöva träna mer
Grundläggande coreträning kan man väl aldrig få för mycket av?

Det här känner jag mig stark i/på
Jag känner mig ofta stark när jag kör benpress på gymmet men det var väl någon gång i vintras jag gjorde det senast.

Just nu stör jag mig på i träningsväg
Att det ska vara så svårt för mig att få till bra konditionsträning...

En träningstrend jag tror eller hoppas ska gå över
Jag är inte så insatt i träningstrender men ordet trend ihop med träning får mig att tänka på träningskläder och att det ibland blir så mycket fokus i bloggar på att köpaköpaköpa nyanyanya träningskläder. (Säkert samma med vanliga kläder också i andra typer av bloggar men det träffar jag sällan på.) Som sagt, jag gillar second hand, och att använda det man har är förstås ännu bättre! Så jag hoppas på att trenden att ständigt köpa nya träningskläder (fastän de man har passar och inte är utslitna) ska gå över.

Det här har jag en tendens att prioritera bort
Rörlighetsträning

Jag står inte ut med
Tråkigt svar, men jag kommer inte på något faktiskt.

Skulle jag bara få träna en sak i resten av mitt liv skulle det vara
Löpning, förutsatt att jag slipper skador. Annars styrketräning på gymmet.

Det allra tråkigaste med att träna
Jag säger som Anna: duschen är tråkigast!

Kommande vecka lovar jag mig själv att
Se till att fixa de där konditionspassen!

Min mammaträning - steg 2

I ett tidigare inlägg berättade jag om hur jag tränade de första tre månaderna efter att lilla E fötts. När E var knappt tre månader hade jag klarat av hela MammaMage-appen, så då var det dags att hitta ett nytt upplägg för min träning. I samma veva gavs bloggaren Lofsans bok Lofsans mammaträning ut, och jag lånade den på biblioteket för att se om den kunde vara något att gå vidare med.

I boken finns ett färdigt, välstrukturerat upplägg för styrketräning de första 40 veckorna efter förlossningen, dvs. lika länge som en genomsnittlig graviditet pågår. De första fyra veckorna är det enbart aktiveringsövningar för att hitta bäckenbottenmusklerna och de inre magmusklerna, och det är ju i princip det man gör med MammaMage-appen också. Jag började därför inte om med detta steg utan gjorde aktiveringsövningarna parallellt med sista MammaMage-veckan och sedan gick jag direkt på block 2 i Lofsans bok. 

Lofsans upplägg i block 2 innehåller två styrketräningspass (med bestämda övningar) varje vecka samt konditionsträning och aktiveringsövningar nästan varje dag. Jag gillar att styrkepassen läggs upp på lite olika sätt - ibland gör man en övning i taget, ibland kombinerar man dem två och två eller tre och tre till superset och triset, ibland kör man cirkelträning och ibland kombinerar man övningar från två olika pass. På så vis blir det inte så enformigt trots att det är samma övningar som återkommer. Konditionsträning finns som sagt också med i programmet men bara med tidsangivelser för passens längd. Jag hade gärna sett lite mer tips på olika varianter av konditionsträning som kan vara lämplig efter en graviditet - barnvagnspromenader är väl det klassiska men det passar inte alltid alla (jag hade p.g.a. kvarvarande foglossning inte kunnat promenera raskt i 45 minuter sju veckor efter förlossningen, och nu vill lilla E sällan ligga särskilt länge i vagnen).

Bild lånad från förlaget.

Jag har inte följt upplägget till punkt och pricka, men i stora drag. Eftersom jag började med programmet när E var nästan 13 veckor gammal och jag hade kört en del lättare styrketräning innan dess har jag gått lite snabbare genom block 2 än vad programmet säger. Jag har också lagt till ett styrkepass i veckan eftersom jag när jag började med programmet var van vid att styrketräna minst tre gånger i veckan och inte ville dra ner på det. Det tredje passet komponerar jag vanligtvis efter eget huvud, för att jag tycker att det är kul och för att få med lite övningar som jag brukar tycka är bra för mig men som inte finns med i upplägget i boken.

Konditionsträningen är det jag tycker är svårast att få till. Jag siktar på tre pulshöjande pass i veckan och försöker komma ut på en vanlig lugn promenad de andra dagarna, fast det är inte alltid det blir av (och sällan så länge som det står i programmet). Jag brukar inte följa tidslängden i programmet utan det får bli som det passar. De pulshöjande passen kan antingen vara raska promenader med E i bärsele, cykelturer (gärna med mycket backar) eller konditionspass med pulshöjande övningar hemma. Mest har det sistnämnda blivit aerobics-/gympasteg till musik i högt tempo eftersom jag fortfarande vill undvika övningar med hopp och många pulshöjande övningar baseras ju på hopp.

Första cykelturen på mer än ett halvår! (Japp, jag cyklar på en vanlig damcykel. Inte så coolt men det funkar för mitt syfte - att öka pulsen och få motion.)

Jag går fortfarande ganska långsamt och lätt framåt, men vågar utmana mig lite mer ibland och det är så kul! Jag är glad att jag fortfarande tycker att det är roligt att träna och ser fram emot att bli allt starkare framöver.

Ett par pekboksfavoriter redan nu

Lilla E är bara fyra månader än så länge men jag som gillar att läsa vill förstås indoktrinera min dotter så tidigt som möjligt så jag har redan läst för henne regelbundet i ett par månader. E tittar intresserat på böckerna och på senaste tiden har hon börjat försöka få tag i dem också. Färgglada böcker verkar lite extra intressanta, och mjuka böcker som prasslar kan hon roa sig själv med en stund. Innehållet i övrigt verkar däremot mindre viktigt än så länge ;)

Jag tänkte därför berätta om ett par pekböcker som jag själv gillar särskilt mycket. Min första pekboksfavorit blev Lilla näsan av Emma Adbåge. Den har vi lånat på biblioteket. Boken börjar med meningarna "Lilla näsan! Har den gjort idag?" och sedan får man på varje uppslag se något som huvudpersonens lilla näsa har gjort - t.ex. luktat på en blomma, nyst attjo och blivit petad. Så finurlig och rolig!

Nästa favorit har E fått i present av sina morföräldrar. Den heter Leka tittut och är skriven/illustrerad av Annika Thore och Maria Nilsson Thore. Boken handlar om Vira som leker tittut och gömmer sig bakom täcket och andra saker i sängen. Sista bilden är helt underbar; det är så tydligt hur fantastiskt roligt Vira tycker att det är att leka tittut. E är lite för liten än för att förstå sig på tittut-lekar, men jag kan tänka mig att boken kommer att bli populär när hon kommer i den åldern.

Har du några tips på särskilt bra pekböcker?

När jag syr, syr jag byxor

Japp, det här blir det tredje sömnadsinlägget i rad där jag visar bebisbyxor, och jag kan avslöja att jag håller på med ytterligare ett par som jag förmodligen kommer visa så småningom. Byxor är ju ett ganska snabbt och lätt syprojekt, och det behövs lite fler i lilla E:s garderob eftersom hon har fler bodies än byxor samtidigt som det går åt ungefär lika många av varje.

Sist sydde jag väldigt enkla byxor men nu kände jag för att göra dem lite roligare, så jag provade att sy ett par olika (men liknande) varianter av fickor. Jag har sett liknande på flera sybloggar och tycker att det är snyggt! En fyra månader gammal bebis har visserligen inte särskilt stor användning av byxfickor, men det är roligt att sy dem!

Först sydde jag ett par blå muddbyxor i velour. Tygerna är köpta nya men har legat i min mammas tygskåp ett bra tag. Kanske är det samma blåa velour som mina favoritbyxor som liten var sydda av! Jag utgick från samma mönster som till de gula byxorna jag sydde innan lilla E föddes; ett gratismönster från den danska bloggen LaRaLil. Enligt mönstret ska det vara storlek 50/56 men det är först nu när lilla E har börjat använda storlek 62 som de passar. Istället för att sy fickorna utanpå byxbenen som i mönstret gjorde jag tvärtom och klippte hål för fickan i kanten av framstycket och gjorde ett fickstycke att sätta innanför. Jag blev väldigt nöjd med resultatet!

De grå byxorna är sydda av återbrukat material. Det grå tyget har varit en t-shirt, som jag tidigare har använt baksidan av till ett annat projekt. Av det som var kvar lyckades jag pussla ihop ett par små byxor. För att det skulle räcka sydde jag ett ok (tror jag det heter?) på baksidan, se bild nedan. Det rosa-lila-randiga tyget kommer - tro det eller ej - från ett par strumpor! Strumpskaften blev lagom till muddarna i nederkanten av benen, och ovansidorna av strumpfötterna blev fickstycken.

Min mammaträning de första tre månaderna

Innan jag blev gravid hade jag tänkt att jag skulle fortsätta träna så länge som möjligt under graviditeten, om jag någon gång blev gravid. Så blev det tyvärr inte. I början av graviditeten var jag förkyld i en månad, så då tappade jag rutinen. När jag blivit frisk hade jag istället börjat må illa, inte jättemycket men det blev värre när jag ansträngde mig så att träna fungerade inget vidare. När illamåendet släppte gjorde jag några försök att träna, men jag fick en allmänt konstig känsla i magen. Enligt barnmorskan var det inget farligt, bara ligamenten som sträcktes ut, men det kändes ändå lite otäckt. Framåt mitten av graviditeten kändes det lite bättre, och jag genomförde ett par pass på gymmet och några rundor i skidspåret (ett ganska o-backigt sådant för att minska risken för fall). Sedan fick jag foglossning och då kunde jag bara träna väldigt lätta rehabövningar (supertråkigt...). Så min gravidträning blev det inte mycket med.

Efter att lilla E fötts har det däremot fungerat mycket bättre, vilket jag är glad för! Jag hade bestämt mig för att ta det långsamt och bygga upp kroppen från grunden, och den föresatsen kan jag stolt säga att jag har hållit. Lilla E är nu fyra månader gammal och jag tänkte börja med att berätta hur jag tränade de första tre månaderna.

När lilla E var en vecka gammal började jag träna efter appen MammaMage. Jag hade läst om den på olika träningsbloggar och tyckte att den verkade jättebra. Det tycker jag också att den är, efter att ha tränat igenom hela! Appen består av sju nivåer som var och en innehåller 4-6 lätta övningar för att stärka bålmuskulaturen från grunden. Varje nivå ska genomföras tio gånger innan man får tillgång till ett test. Klarar man testet öppnas nästa nivå. Övningarna blir tyngre och mer intensiva allt eftersom. Många verkar tycka att appen är ganska långtråkig, och visst, det blir mycket upprepningar, men för mig var det tillräckligt motiverande att räkna ner mot varje test och efter avklarat test få nya övningar att göra. Någonstans på nivå 6-7 började jag också tröttna lite grann men då såg jag slutet så jag jobbade vidare. Jag tycker att jag blev mycket starkare i bålen av att träna efter appen och kanske har jag till och med en bättre grund än före graviditeten då jag ofta slarvade med de grundläggande övningarna.

Jag började också ganska tidigt, efter kanske två veckor, med lätta övningar för armar, axlar och rygg. Jag märkte ganska snart att jag behövde stärka musklerna i överkroppen för att inte få ont när jag bar omkring på lilla E eller satt och ammade. I början höll jag mig till lätta gummibandsövningar och så småningom lade jag till lite lätta vikter. MammaMage-övningarna gjorde jag nästan varje dag, men överkroppsövningarna körde jag ungefär varannan dag.

På semestern kunde det se ut så här när jag tränade - utomhus på altanen hemma hos svärföräldrarna med gummibandet inom räckhåll.

Efter ytterligare ett par veckor började jag också göra lite lätta benövningar, främst rehabövningar för löparknä som jag haft problem med tidigare. Då tänkte jag fortfarande att jag kanske skulle kunna börja jogga igen nu i början av hösten, och ville stärka upp ben- och sätesmuskler inför det. Dock kommer jag nog att skjuta på springstarten av olika anledningar, bland annat för att jag fortfarande har lite foglossningskänningar kvar (även om det är väldigt mycket bättre än under graviditeten) och för att jag vill vara säker på att kroppen håller. Hur som helst, benövningarna gjorde jag varannan varannan dag, dvs. var fjärde dag, mellan två överkropps-träningsdagar.

Utomhusträning för liten och stor! Att träna med lilla E i babygymmet brukar fungera bra åtminstone 15-20 minuter - sedan får jag pausa för att prata lite med E eller kanske amma eller byta blöja. 

Konditionsträningen har inte varit lika uppstyrd. Jag började ganska snart gå korta, långsamma promenader nästan varje dag, men längden och tempot begränsades ganska länge av foglossningen. Efter semestern var jag sämre på att ta mig ut, men några gånger i veckan blev det i alla fall. För att få öka pulsen lite ibland har jag tagit några cykelturer, men det är lite svårare att få till eftersom jag inte kan ta med lilla E.

Hur jag har gått vidare med träningen efter avklarad MammaMage-app får bli ett senare inlägg!

Ett par små röda byxor

Jag läser helt klart mer än jag syr just nu, vilket avspeglas i bloggen. Men förra veckan sydde jag ett par byxor till lilla E när hon tog en lite längre sovstund än vanligt (och dessutom tillbringade den i vagnens liggdel istället för i mitt knä, som så ofta, till exempel nu när jag skriver detta). De röda velourbyxorna som jag sydde innan E föddes har blivit urvuxna - storlek 50 har vi nu helt sorterat ut - och i storlek 56 hade vi inga röda byxor, så det fick bli ett par sådana. (De är lite mer klarröda än på bilden.)

Byxorna gick fort att sy - tillklippning, bensömmar, grensöm och så resårkanal i midjan. Bensluten slapp jag göra något med eftersom jag använde tyg från en t-shirt som E:s pappa inte använder längre, och kunde återanvända fållen. Smidigt! Mönstret jag utgick ifrån är en avsmalnad version av "Little Rabbit" i storlek 62 från Ottobre 1/2012, som jag har använt tidigare. Jag hade ingen lust att rita av en mindre storlek utan behöll formen men gjorde lite justeringar av längden och bredden utifrån ett par befintliga byxor som passar bra just nu. Det blev bra, och jag är glad att återigen ha ett par röda byxor som passar på lilla E!

Historisk vecka - inte så lyckad

Den här veckan hade jag tänkt ha temaläsning av historiska romaner, men jag får erkänna att jag bara har läst en tredjedels sådan på hela veckan (och inte särskilt mycket annat heller). Jag tror att det beror på att jag tröttnat på "måste"-läsning efter två temaveckor i kombination med att historiska romaner ligger en bit utanför min bekvämlighetszon.

Boken jag började läsa är Barnbruden av Anna Laestadius Larsson och handlar om Karl XIII:s unga fru under hennes första tid i Sverige i slutet av 1700-talet. Det är väl inga större fel på den men jag blev inte riktigt engagerad i historien. Vi får se om jag läser ut den vid ett annat tillfälle.

Det var roligt med temaveckor till en början, men även om jag själv har valt både tema och böcker så får jag en känsla av "måste"-läsning. Det brukar aldrig vara särskilt bra för min läslust. Om jag vill ha fler temaveckor någon gång ska jag nog ta en i taget, kanske en per månad, istället för flera på raken. Nu ska jag läsa helt fritt ett tag!

Internationell vecka, sista boken

Till skillnad från min deckarvecka avslutades den internationella veckan på topp! Förlorade själar av Nadifa Mohamed var den bästa boken av de fyra jag läste den här veckan.

Förlorade själar handlar om tre kvinnor i Somalia i slutet av 1980-talet. Deqo är en föräldralös flicka i tioårsåldern som har vuxit upp i ett flyktingläger. Filsan är kanske i 30-årsåldern, uppvuxen i en priviligierad familj i Mogadishu och numera soldat i Somalias armé. Kawsar är äldre, medelålders eller strax däröver. Hon är änka och bor i vad jag uppfattar som ett medelfint område, nära sina väninnor.

De tre kvinnornas vägar korsas i början av romanen. Därefter får läsaren följa dem en och en under en tid, tills de i slutet råkar varandra igen. Det är ett intressant upplägg som jag inte tror att jag har stött på tidigare - oftast när en roman berättar om flera karaktärer parallellt träffar de inte på varandra förrän i slutet av berättelsen. Eftersom de tre personerna lever så olika liv ges en bred bild av det somaliska samhället, vilket jag också tycker är intressant. Jag inser att jag har väldigt dålig koll på Somalias nutidshistoria - uppenbarligen finns det problem eftersom det kommer (och under lång tid har kommit) en del flyktingar från Somalia till Sverige, men vad som har hänt och händer vet jag inte så mycket om. Genom att läsa den här romanen har jag i alla fall fått en liten pusselbit.


Bilden är lånad från förlaget.

Internationell vecka - bok 3

Sibirisk uppfostran av Nicolai Lilin utspelas i Transnistrien, ett landområde med oklar status. När jag hittade boken googlade jag lite snabbt och drog slutsatsen att det hör till Moldavien, men riktigt så enkelt verkar det inte vara. Transnistrien ligger mellan Moldavien och Ukraina och utropade sig självständigt 1990 i samband med Sovjetunionens sönderfall, men har aldrig erkänts som stat av någon FN-medlemsstat.

Boken har underrubriken "om kriminell heder, klankrig och tatueringar" och det är en rätt bra sammanfattning. Författaren berättar om sin uppväxt bland kriminella i Bender, och gör det i någon sorts anekdotisk form utan egentlig intrig. Bilden som målas upp visar ett samhälle där kriminaliteten och våldet är norm, med stark lojalitet inom det egna nätverket och stor rivalitet mellan de olika nätverken. Varje nätverk har sina egna lagar och traditioner; exempelvis finns invecklade regler för hur man går tillväga för att leverera ett brev till någon eller hur man ska uppträda när man stiger in i en fängelsecell. Även för tatueringarna, som varje kriminell har, finns en särskild kultur med tydliga regler och den som kan dessa kan "läsa" tatueringarna och få veta vad personen med tatueringarna har varit med om i sitt liv.

Boken består av ett tiotal kapitel som vart och ett fokuserar på en aspekt av samhället eller en specifik händelse, men författaren väver in andra anekdoter vartefter det passar. Exempelvis en berättelse om hur berättaren ska följa med en kompis till andra sidan staden och leverera ett meddelande blir flera tiotals sidor lång eftersom författaren berättar nästan varje involverad persons livshistoria längs vägen.

Eftersom boken saknar intrig hade jag ibland lite svårt att hitta motivation att läsa vidare, men samtidigt var det intressant att läsa om ett samhälle som är så totalt annorlunda mot det jag är hemma i trots att det geografiskt sett inte ligger så långt bort.

Internationell vecka, bok 1 och 2

Jag hade plötsligt en massa inlägg jag ville skriva, så det blev inte av att publicera ett separat inlägg för att introducera min internationella vecka. Det får bli inbakat i det här första rapportinlägget istället. Den här veckan läser jag böcker från länder som jag inte har läst något från tidigare. Jag hade sådan tur att jag hittade precis fyra biblioteks-e-böcker från länder jag inte läst något från tidigare och som passar in på mina kriterier, och dessa fyra råkar dessutom vara från fyra olika världsdelar! De första två böckerna jag har läst är Syskonen Malaquias av Andrea del Fuego (Brasilien) och Nattsvärmare av Mohsin Hamid (Pakistan). Förutom dessa planerar jag att läsa Sibirisk uppfostran av Nicolai Lilin (Moldavien) och Förlorade själar av Nadifa Mohamed (Somalia).

Syskonen Malaquias utspelas som sagt i Brasilien och handlar om tre syskon som skiljs åt när deras föräldrar dör av ett åsknedslag. Den äldste brodern, Nico, stannar kvar och arbetar på kaffeplantagen i byn där de vuxit upp. Mellanbrodern Antonio och lillasyster Julia tas om hand av nunnorna på missionen i en stad en bit bort, men Julia får efter ett tag flytta till en familj i staden. Så småningom kommer Antonio tillbaka till byn, medan Julia hamnar på villovägar.

Sydamerikansk litteratur innehåller ofta inslag av så kallad magisk realism, och Syskonen Malaquias är inget undantag. Jag är inte så van vid det men tycker att det fungerar riktigt bra i den här romanen. Överlag är berättelsen en intressant blandning mellan magisk saga och mycket konkret realism - såväl andar som droppslangar på sjukhuset är lika självklara inslag. Jag blev dock aldrig riktigt gripen varken av berättelsen eller av karaktärerna, så romanen blev ingen ny favorit.

Nattsvärmare utspelas i Pakistan runt millennieskiftet. Huvudkaraktären Daru blir av med sitt jobb och hamnar snart i ekonomisk knipa. Han börjar sälja hasch och inleder dessutom ett förhållande med sin bäste väns fru. Daru berättar om sitt liv i jagform, och i vartannat kapitel kommer någon annan karaktär till tals och berättar om sin relation till Daru.

Till en början gillade jag den här romanen; den har ett bra driv och jag tyckte att det var intressant med kapitlen som berättas ur någon annan persons perspektiv. Allteftersom Daru krånglade till det för sig fick jag dock mer och mer obehagskänslor; jag gillade inte alls hur hans karaktär och hans liv utvecklades. Inte heller den här romanen blev alltså någon favorit. Jag har tidigare läst Den ofrivillige fundamentalisten av samma författare, och den gillade jag mer.

Jorden runt - ett livslångt läsprojekt

Jag inleder bloggandet om min internationella temaläsningsvecka med att berätta om mitt jorden-runt-läsprojekt. 2009 bestämde jag mig för att börja projektet att läsa en bok från varje land i världen. Efter det har jag hittat några bloggar som har liknande projekt så jag är verkligen inte ensam om det, men det gör mig inget utan jag följer dessa bloggar för att hitta nya lästips.

Redan från början stod det klart för mig att det kommer att ta lång tid att klara av det här läsprojektet och därför beslöt jag mig för att se det som ett livslångt projekt. För det första tycker jag inte om måste-läsning, så att tvinga mig själv att enbart läsa böcker till projektet skulle inte fungera. För det andra tror jag inte att det finns böcker från alla världens länder utgivna på språk jag förstår, så jag får helt enkelt hoppas på att utbudet blir större framöver, men det kan ta tid. För det tredje har jag satt upp någotsånär strikta kriterier för vilka böcker jag får räkna till projektet, vilket gör det ännu svårare att hitta passande böcker. Men jag ser det som en utmaning, och kommer inte att bli besviken även om jag aldrig blir klar. 

En tanke med läsprojektet är att utmana mig själv att leta fram (för mig) nya författare och böcker och förhoppningsvis hitta nya favoriter som jag inte hade läst annars. En annan tanke är att jag genom att läsa böcker från olika länder kan lära mig något om hur det är på dessa platser. Kombinationen av dessa två ambitioner har gett upphov till de kriterier jag har satt upp för vilka böcker som kan räknas. Mina kriterier är följande:

+ Skönlitterär bok eller biografi/självbiografi

+ Berättelsen utspelas från år 1900 och framåt

+ Berättelsen utspelas till allra största delen i det aktuella landet

+ Författaren är uppvuxen i landet och har (helst) bott större delen av sitt liv där.

Jag har även ett par kriterier som ger plus i kanten men som inte är avgörande för bokvalet:

+ Boken skildrar samhället och/eller kulturen så att det blir tydligt i vilket land den utspelas

+ Boken skildrar en eller flera samtidshistoriska händelser som varit viktig(a) för landet.

I min sammanställning har jag räknat med böcker jag läst från år 2005 och framåt, och 31 december 2009 kunde jag pricka av 33 länder. 2010 gjorde jag flera ”ryck” för att komma framåt med projektet, och då läste jag hela 19 böcker som jag kunde räkna med. Dock blev det lite för mycket ”måste”-läsning det året så därefter har jag främst fokuserat på att läsa böcker jag tror är bra, och sett det som en bonus om jag kunnat pricka av ytterligare något land. I detta nu har jag läst böcker från 68 länder, så det är alltså ungefär dubbelt så många som när jag började, och ungefär en tredjedel av det totala antalet länder. Jag har alltså en bra bit kvar, och med tanke på att jag redan har prickat av de länder det är lättast att hitta litteratur från lär det ta ett bra tag… men jag sa ju livslångt! 

Jag lägger inte in listan över lästa böcker i det här inlägget, men planerar att skapa en sida på bloggen som jag kan uppdatera vartefter jag läser fler. 

Top Ten Tuesday: Författare vars böcker jag alltid köper

Veckans tema för Top Ten Tuesday är "Top Ten Of Your Auto-buy Authors", alltså författare vars böcker man alltid köper oavsett vad det är för något. Min lista skulle bli väldigt kort (läs: obefintlig) om jag skulle hålla mig strikt till temat eftersom jag väldigt sällan köper böcker över huvud taget (!) så jag omtolkar temat till "författare vars böcker jag oftast läser så fort biblioteket får in dem".

1. Belinda Bauer. En deckarfavorit! Jag hör inte till dem som tycker att det var skönt när hon slutade skriva om den lilla byn Shipcott; jag hade gärna läst mer från den miljön, men jag gillar hennes fristående böcker också. Jag såg nu att hennes allra senaste bok har kommit in till mitt bibliotek nu, så den ska jag reservera!

2. Lisa Bjärbo. Skriver barn- och ungdomsböcker och en rolig blogg som jag har följt i många år. Jag måste erkänna att jag inte har läst hennes barnböcker, men nu när jag själv har barn blir det nog tillfälle till det så småningom.

3. Tana French. En deckarförfattare till. Av någon anledning har just hennes böcker ofta tagit lång tid på sig att komma in till biblioteket, så det har ofta tagit ett tag innan jag läst dem, men de är värda väntan! Hennes Okänt offer kan vara den bästa deckare jag någonsin har läst.

4. Elizabeth George. Ännu en deckarförfattare, en av de första jag upptäckte. Jag har inte läst alla hennes tidiga böcker, men när hon ger ut något nytt ser jag till att få tag i den så snart jag kan!

5. Elly Griffiths. Också en deckarfavorit vars böcker jag alltid ser fram emot. Hennes senaste, The Ghost Fields, läste jag så sent som förra veckan.

6. Lisa Jewell. Skriver mycket läsvärda romaner. Hennes tidigaste klassas ofta som chick-lit men de senare har haft lite mer allvarliga teman. Jag har inte läst alla hennes tidigaste böcker men hennes nyare utgivning följer jag med spänning.

7. Erin Kelly. Skriver spänningsromaner. Hennes första bok gav ett ljummet intryck men den tredje, The Burning Air, hamnade på min topp-fem-lista över de bästa böcker jag läst det året. Den senaste boken blev jag dock lite besviken på men jag kommer garanterat läsa hennes nästkommande i förhoppning om att den ska vara lika bra som den tredje.

8. Johanna Lindbäck. Skriver barn- och ungdomsböcker. Jag har läst alla utom den senaste, några av dem två gånger. Jag gillar verkligen stilen och önskar att jag hade fått läsa dem när jag var tonåring; jag älskade verkligen den typen av ungdomsböcker då.

9. Ian McEwan. Brittisk romanförfattare som jag stiftade bekantskap med i skolan på gymnasiet då vi läste hans Enduring Love. Sedan dess har jag läst nästan allt han har gett ut, med något undantag. Lördag och Försoning är mina favoriter.

10. Michelle Magorian. Hennes böcker brukar nog klassas som ungdomsböcker, men passar utmärkt för alla åldrar. Det var flera år sedan Magorian gav ut något nytt, men jag tror att jag har läst alla hennes böcker. Hemlängtan och Plats på scen är favoriter, liksom Godnatt Mister Tom som jag även nämnde i gårdagens tematrio.

Deckarvecka, sista boken

Sista boken i min deckarläsningsvecka blev tyvärr också bottennappet. Jag läste Falskspel av Philip Kerr, en för mig tidigare okänd författare. Boken lockade mig eftersom den utspelas i Berlin år 1936, under Hitlers glansdagar. Jag är svag för böcker med nutidshistorisk anknytning så det borde väl ha varit en deckare för mig?

Nej, tyvärr, Falskspel föll mig inte riktigt i smaken. Framför allt kändes berättelsen som en actionfilm, alldeles för rå för mig. Jag föredrar deckare där fokus ligger på en gåtfull intrig snarare än på våldsamheter. Jag hängde inte riktigt med i alla svängar och intrigen fångade inte mitt intresse. Berättelsens huvudkaraktär är en privatdetektiv som får i uppdrag att leta rätt på ett diamanthalsband som försvunnit ur ett kassaskåp i samband med en mordbrand. Privatdetektiven är väl insatt i hur Nazitysklands under värld fungerar och det är nästan otroligt hur han gång på gång klarar sig från att själv bli ihjälskjuten.

Även om jag inte föll för själva berättelsen hajade jag ofta till inför författarens kluriga (och, det ska erkännas, ofta ganska grova) bildspråk. Eller vad sägs om uttryck som "lika livlig som några golvplankor av ek i en protestantisk kyrka" eller "att kalla det ett fattigt område är ungefär som att säga att Joseph Goebbels har problem med att hitta rätt skonummer". Det krävs dock lite mer än ett ovanligt bildspråk för att jag ska gilla en bok, och jag tror inte att jag kommer att läsa de efterföljande böckerna i serien.


Bilden är lånad från förlaget.

Tematrio - Vänskap

Veckans tematrio hos Lyrans Noblesser handlar om vänskap. Den här gången tänkte jag inte använda mig av min lista över lästa böcker, utan försöka komma på passande böcker spontant.

1. Sågverksungen (och efterföljande böcker) av Vibeke Olsson handlar om flickan Bricken som växer upp på ett sågverk i Sundsvallstrakten på 1800-talet. Arbetarna bor tätt inpå varandra vilket inte alltid är helt lätt, men det ger också möjlighet till fin vänskap såväl inom som mellan generationer. De har roligt tillsammans och ställer upp för varandra i svåra stunder.

2. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian handlar om Will som evakueras från London till den engelska landsbygden under andra världskriget. Det är en liten rädd, mobbad pojke som kommer för att bo hos Mister Tom, men i byn får han vänner i bland andra den excentriske Zach och tvillingarna Ginnie och Carrie.

3. En man som heter Ove av Fredrik Backman handlar om enstöringen Ove som motvilligt blir vän med en nyinflyttad grannfamilj, vilket får stora konsekvenser för hans liv.

Historisk deckare med aktuellt tema

Ondskans pris av Set Mattsson hade jag inte hört talas om förrän jag fick se den på Readly (där jag hade en provprenumeration tidigare i somras). Eller, rättare sagt, jag fick se författarens tredje bok och blev nyfiken på att läsa hela serien . Alla tre visade sig finnas att låna som e-böcker även från biblioteket, och nu har jag läst den första.

Ondskans pris utspelas i Malmö 1945 och 1946. När berättelsen börjar håller andra världskriget precis på att ta slut, och till Malmö kommer stora mängder flyktingar från koncentrationsläger i Tyskland och Polen. En del av dem får bo på ett museum som utrymts för att användas som förläggning. En natt mördas en av flyktingarna; en ung kvinna från Polen. Polisen Douglas Palm och hans kollegor får i uppdrag att utreda mordet, men har svårt att komma någon vart. Samtidigt utsätts småflickor för sexuellt ofredande av en okänd person i staden.

Ondskans pris har ett ovanligt tema för en deckare. Mot bakgrund av dagens samhällsdebatt är det intressant att läsa om hur flyktingmottagandet vid andra världskrigets slut gick till. Det är egentligen samhällsskildringen och karaktärernas liv som berör mig mest; själva deckarintrigen kommer i andra hand. Jag hade ganska tidigt en gissning om motivet till mordet, och även om den inte var helt korrekt var motivet inom samma område. Spåret med pedofilen förstår jag dock inte riktigt vad det har för funktion i berättelsen mer än att det fyller ut skildringen av vissa karaktärer.

Sammanfattningsvis är Ondskans pris en intressant och lagom spännande deckare med ett annorlunda tema. Jag kommer definitivt läsa de efterföljande delarna i serien!

Bilden är lånad från förlaget.

Deckarvecka, bok 2

Bok två i min vecka med deckartema blev The Ghost Fields av Elly Griffiths. Jag har läst alla de tidigare böckerna om arkeologen Ruth Galloway och gillar dem skarpt. The Ghost Fields gjorde mig inte besviken!

I inledningen till boken hittas ett flygplan från andra världskriget som ligger begravt i marken och kommer fram i samband med ett byggprojekt. Inuti cockpit sitter en person, död såklart, och Ruth Galloway kallas dit för att avgöra likets ålder. Det visar sig snart att den döde har anknytning till familjen Blackstock som äger ett stort gods i närheten. Det finns också detaljer som antyder att den döde inte avled vid flygkraschen utan blev mördad.

Griffiths jobbar mycket med stämningen i sina böcker, och The Ghost Fields är inget undantag. Berättelsen utspelas i första hand på hösten, så det är mörker och stormar och allmänt kusligt. Till detta kommer den ensliga miljön, det stora godset, det övergivna flygfältet från andra världskriget... Mitt intresse fångas av den historiska kopplingen i deckarintrigen och jag är också glad att få "träffa" de olika karaktärerna igen och få en inblick i hur de har det nu för tiden.

The Ghost Fields, eller De öde fälten som den heter på svenska, kan varmt rekommenderas som höstläsning!


Bilden är lånad från författarens hemsida.

Deckarvecka, bok 1

Jag har ju en temaläsningsvecka den här veckan, och läser deckare. Första boken är nu avklarad!

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins blev den första boken på temat deckare. Den handlar om en kvinna som varje dag åker med samma tåg, och tåget stannar alltid till på samma plats när det får stopp i en signal. Från tåget ser kvinnan in in i ett bostadshus och får på så vis en glimt av dem som bor där. Så en dag ser hon på nyheterna att kvinnan i huset är försvunnen...

Jag har läst flera spänningsromaner tidigare där en person upptäcker att dess make/maka har ljugit om sin bakgrund. Before We Met av Lucie Whitehouse är den senaste jag läste, och exempelvis Gone Girl av Gillian Flynn hör också till den kategorin. Även i Kvinnan på tåget är detta tema en betydande del, vilket skapar ordentligt med spänning. De flesta kan nog relatera till situationen - hur skulle det inte kännas om man plötsligt får anledning att misstänka att en person som man tror att man känner mycket väl och litar på inte är den hen utger sig för att vara?

I Kvinnan på tåget finns också andra ingredienser som bidrar till spänningen, exempelvis huvudkaraktärens minnesluckor - vad hände egentligen den där kvällen då kvinnan i huset försvann? Det jag främst gillar med boken är att berättelsen hålls på en någorlunda vardaglig nivå utan onödigt våldsamma och actionfilmslika inslag. Jag blir däremot rätt trött på huvudkaraktären och hur hon hela tiden ställer till det för sig.

(Bild lånad från förlaget.)

Top Ten Tuesday: Författare jag har läst flest böcker av

Top Ten Tuesday som anordnas av The Broke and the Bookish är en rubrik som jag har sett på många bloggar många tisdagar, men det har aldrig blivit av att jag själv har varit med i utmaningen. Dagens tema tyckte jag dock var lite extra roligt; statistik tycker jag är kul, så här kommer min lista över de tio författare som jag har läst flest böcker av (sedan år 2000 då jag började skriva upp vilka böcker jag läser). Talet inom parentes anger hur många böcker jag har läst av författaren.

1. Merri Vik (40)
2. Maria Lang (33)
3. Peter Pohl (19)
4. Maeve Binchy (18)
5. Per Anders Fogelström (14)
6. Elizabeth George (14)
7. Nevil Shute (13)
8. Mari Jungstedt (11)
9. Håkan Nesser (10)
10. Jacqueline Winspear (10)

Det var intressant att se utfallet! Merri Vik som ligger i topp på listan har skrivit ungdomsboksserien om Lotta, utgiven från slutet av 1950-talet och några decennier framåt. Min man och jag har haft dessa böcker som högläsningsböcker under flera år och har nu kommit igenom en stor del av serien. Hälften av författarna på listan är deckarförfattare; Maria Lang, Elizabeth George, Mari Jungstedt, Håkan Nesser och Jacqueline Winspear. Peter Pohl är en av mina favoriter från min tonårstid. Maeve Binchy skrev (mestadels) feel-good-böcker och många av dem har jag läst på både svenska och engelska (men jag räknar bara varje bok en gång här även om jag läst den på båda språken - det är ju fortfarande en och samma bok). Per Anders Fogelström är förmodligen välbekant för de flesta. Förutom hans Stad-serie (fem böcker) har jag läst serien som börjar med Vävarnas barn och tidsmässigt ligger för Stad-serien, serien som börjar med Upptäckarna samt två fristående böcker. Nevil Shute, till sist, var en brittisk författare som skrev böcker som ofta handlade om andra världskriget och flygplan.

Tematrio - Något att äta

Veckans tema för Lyrans tematrio är böcker vars titel innehåller något som går att äta. Det var inte helt lätt, men jag fick ihop tre stycken!


1. Raspberry Jam av Caroline Wells läste jag ganska nyligen. Det är en smårolig men lite långsökt deckare utgiven 1920, där hallonsylt har en viss betydelse...

2. Koka makaroner av Johan Nilsson utgörs av författarens reflektioner kring livet som småbarnsförälder. En vardaglig och trevlig bok!

3. Vinteräpplen av Josefine Sundström handlar om tre generationer kvinnor och deras liv i Österbotten i Finland.

Temaläsning i augusti

Av ingen särskild anledning, egentligen, blev jag sugen på lite temaläsning. Efter att jag läste ut Ken Folletts Århundradet-trilogi har jag haft lite svårt att bestämma mig för vad jag vill läsa. Kanske, den, eller den, eller den? Efterhand som jag har letat efter böcker har det blivit tydligt att mina funderingar har rört sig inom vissa teman, och jag kom på att det kunde vara kul att fokusera på en viss typ av böcker under en kortare period. Jag tänkte därför låta de tre kvarvarande hela veckorna i augusti bli temaläsningsveckor. Vill man hänga på är man välkommen!

Jag har läst ovanligt få deckare i sommar, och på tisdag ska jag hämta en deckare som jag har reserverat på biblioteket, så därför får den första veckans tema bli just deckare. Veckan därpå tänkte jag kalla för internationell vecka och läsa böcker från länder som jag aldrig har läst något från förut. Sista veckan tänkte jag ta mig en bit utanför min bekvämlighetszon och läsa historiska romaner. När jag var yngre läste jag mycket böcker som utspelades t.ex. på medeltiden och stormaktstiden men nu var det länge sedan det hände.

Så här ser alltså planeringen ut:
Vecka 33, 10-16 augusti: Deckare
Vecka 34: 17-23 augusti: Internationellt
Vecka 35: 24-30 augusti: Historiska romaner

Planen är att välja ut fyra böcker som jag vill läsa på varje tema, och hinner jag läsa alla får jag sedan välja fritt vad jag ska läsa under resten av veckan.
De böcker jag vill läsa under deckarveckan är:

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins

The Ghost Fields av Elly Griffiths

Ondskans pris av Set Mattsson

Falskspel av Philip Kerr

Om någon hakar på, lämna gärna en kommentar till det här inlägget så att jag hittar dig!

2781 sidor 1900-talshistoria

Min bästa läsupplevelse den här sommaren är helt klart Ken Folletts trilogi Århundradet som består av böckerna Giganternas fall, Världens vinter och Evighetens rand. Trilogin följer fem familjer i USA, Storbritannien, Ryssland/Sovjetunionen och Tyskland under större delen av 1900-talet. Den första boken utspelas år 1912-1922, den andra utspelas 1933-1948 och den tredje 1960-1989.

 

Om du är (eller blir) intresserad av att läsa trilogin men blir avskräckt av att böckerna är så tjocka - bli inte det! Jag höll på att missa dessa böcker på grund av omfånget, men som tur var läste jag ytterligare ett omdöme om trilogin och bestämde mig för att ge den en chans. Det ångrar jag inte! När jag skulle börja läsa sista boken och fick se att den var 150-200 sidor längre än de första två blev jag bara glad för att jag skulle få "tillbringa" ännu lite mer tid med karaktärerna. Det kanske är klyschigt men det känns som att jag har lärt känna personerna - författaren lyckas bra med att levandegöra dem och de har både bra och dåliga sidor och utvecklas med tidens gång.

Den första familjen läsaren får träffa är familjen Williams som är en arbetarfamilj bosatt i den lilla staden Aberowen i Wales. Dottern Ethel arbetar som husa åt grevfamiljen Fitzherbert och sonen Billy jobbar i gruvan. Familjen Fitzherbert, med fokus på dottern Maud och sonen som kallas Fitz, får läsaren också följa. De lever ett typiskt engelskt överklassliv med storslagna bjudningar och jakt men även välgörenhetsarbete. I USA finns familjen Dewar, där sonen Gus är den som får störst utrymme. Han är involverad i rikspolitiken. Där finns också familjen Vjalov, ryska immigranter som har byggt upp ett handelsimperium i Buffalo. Här står dottern Olga i centrum. I Ryssland, slutligen, finns arbetarfamiljen Pesjkov med sönerna Lev och Grigorij. I bok två har huvudkaraktärerna från första boken blivit medelålders, och fokus skiftar till deras barn även om de själva också får en del utrymme. I tredje boken är det barnbarnens historier som berättas.

Berättelsen följer de fem familjerna under de tidsperioder jag nämnde tidigare, och genom deras liv belyses även aktuella händelser - första världskriget, ryska revolutionen, nazismens framväxt, spanska inbördeskriget, andra världskriget, starten på kalla kriget, Berlinmuren, Kubakrisen, medborgarrättsrörelsen, Vietnamkriget, Watergateskandalen, murens fall... Romanerna ger en bra bild av 1900-talets historia samtidigt som huvudkaraktärernas öden och äventyr fängslar läsaren. Om jag ska nämna något negativt är det att karaktärernas vägar korsas lite väl ofta för att det ska vara rimligt, men visst skulle det kunna ha varit på det sättet även om det är osannolikt. Det är dock inget som stör mig särskilt mycket, och det tillför helt klart intressanta vändningar till berättelsen. I sista boken känns karaktärerna också lite för lika varandra - kontrasterna mellan exempelvis brittisk arbetarklass och överklass som är mycket tydliga i första boken märks inte alls av på samma sätt utan det är idel framgångsrika politiker, politiska topptjänstemän, journalister och musiker. Jag tyckte alltså bäst om de två första böckerna, men hade ändå inte velat vara utan den tredje.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera trilogin Århundradet till den som vill lära sig mer om 1900-talets historia sedd ur ett (i första hand) västligt perspektiv, till den som vill läsa spännande krigsskildringar, till den som vill få en inblick i vardagen i USA, Storbritannien, Tyskland och Ryssland under 1900-talet, till den som vill få sig några kärlekshistorier till livs... Ja, ni fattar, det är tre mångbottnade böcker och jag behöver nog inte säga en gång till att de är mycket läsvärda!

Tematrio - Länder i titeln

Jag hakar på veckans tematrio hos Lyrans Noblesser. Temat är böcker som har ett land i titeln. Jag kom inte på en enda på rak arm så jag kikade i min bokdatabas där jag skriver upp böcker jag läst, och hittade inte ens tio stycken bland de drygt 1600 böcker som finns där... Så Lyran hade helt rätt i att det var ett svårt tema den här veckan. Dessa tre böcker valde jag att berätta om:



1. Brev från Senegal av Mariama Ba handlar om en kvinnas liv i Senegal, berättat för en väninna som flyttat utomlands. Jag läste boken för flera år sedan och minns tyvärr inte så mycket av den förutom att jag tyckte om den.

2. Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg är sista delen i Mobergs Utvandrarsvit. Även denna bok var det länge sedan jag läste men som jag minns den handlar den mycket om den åldrande Karl-Oskar som reflekterar över sitt liv som det är och som det varit.

3. Indien som jag minns det av Birgitta Sandblad är en självbiografisk berättelse om författarens uppväxt i Indien som barn till svenska missionärer under tidigt 1900-tal.

Juli månads läsning

Juli blev en riktigt bra läsmånad för mig med hela 14 utlästa böcker. Det har nog inte hänt på flera år! Resultatet beror såklart på läs-a-lot-en som motiverade mig att läsa ut 10 böcker på en vecka. Månadens övriga veckor blev det alltså inte så mycket utläst, men det beror delvis på att jag inledde månaden med att läsa klart första delen i en trilogi med tegelstenar på över 800 sidor, läste del 2 efter att läs-a-lot-en var slut och sedan påbörjade ett par andra böcker utan att fastna för dem eftersom jag hellre ville fortsätta på del 3 i trilogin vilket jag också gjorde till sist (och den håller jag fortfarande på med).

Dessa böcker läste jag ut i juli: (länkarna går till de blogginlägg där jag har skrivit mer om böckerna)

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad

Stål av Silvia Avallone - Den här boken läste jag före läs-a-lot-en men den hade också passat in på temat eftersom jag har tänkt ett bra tag att den vore intressant att läsa. Berättelsen handlar om två tjejer i nedre tonåren som bor i en liten arbetarstad i Italien. I fokus står deras vänskap som skildras på ett verklighetstroget sätt. Det jag framför allt tyckte var intressant var inblicken i det italienska vardagslivet i hyfsat modern tid (2000-2001); av någon anledning har jag inte läst särskilt många böcker alls från Italien.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Dolken från Tunis av Agatha Christie

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf

Stockholm Octavo av Karen Engelmann

Giganternas fall av Ken Follett - Första delen i Folletts trilogi Århundradet som följer fem familjer i Storbritannien, USA, Tyskland och Ryssland från 1912 till 1989. Den här romanen fokuserar på första världskriget och åren närmast därefter. En längre rapport kommer när jag har läst ut hela trilogin.

Världens vinter av Ken Follett - Del två i trilogin Århundradet. Den här delen börjar 1933 då Hitler tar makten i Tyskland, och slutar 1948 då andra världskriget tagit slut och kalla kriget inletts.

Mississippi av Hillary Jordan

Åren i Paris av Paula McLain

Själamakerskan av Michela Murgia

Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh

Väldigt sällan fin av Sami Said

Floden mellan bergen av Ngugi wa Thiong'o

De sista utlästa böckerna, Läs-a-lot sommaren 2015

I två tidigare inlägg har jag berättat om sju av de böcker jag läste ut under sommarens läs-a-lot, och här kommer de tre sista.

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf - Denna klassiker har jag länge tänkt att det vore intressant att läsa, och tack vare läs-a-lot-en blev det av! Boken består av författarens dagboksanteckningar från några år i slutet av 1960-talet. Ekelöf är medelålders, mamma till fem vuxna barn, städerska och kvällsstudent. Hon oroar sig för ekonomin och för barnen och deras respektive varav flera ständigt har svårt att få jobb. Hon har ont i ryggen och undrar hur hon ska klara av att jobba till pensionen. Hon studerar och läser och skriver ner sina reflektioner, och skriver själv dikter, insändare m.m. Hon resonerar också kring politiska händelser på hemorten såväl som långt bort i världen - sexdagarskriget i Israel, Vietnamkriget, Pragvåren... Boken var inte riktigt som jag tänkt mig; på grund av titeln trodde jag att den skulle handla mer om författarens arbetssituation och vara (ännu) mer politisk och agiterande. Jag tycker ändå att boken är ett intressant tidsdokument och ger en fin inblick i författarens vardag.

Floden mellan bergen av Ngugi wa Thiong'o - Den här boken har jag varit lite intresserad av ett tag, främst för att författaren ofta nämns i nobelprissammanhang och det skulle ju vara kul att någon gång ha läst något av den person som får Nobelpriset i litteratur. Den afrikanska litteratur jag har läst tidigare har jag inte riktigt fastnat för så jag förväntade mig egentligen inte så mycket av berättelsen, men jag blev positivt överraskad! Jag kunde relatera till karaktärerna och kände för dem, och ville veta hur det skulle gå för dem. Berättelsen kretsar kring några personer, främst unga, som bor i två näraliggande byar vid en flod på landsbygden i Kenya. Den stora konflikten ligger mellan gamla och nya sedvänjor - de som håller fast vid traditionen med omskärelse ställs mot de som anammat den kristna tron som förkastar omskärelsen. Romanen rymmer också teman som syskon- och familjekärlek, förälskelse och att våga stå upp för sig själv och det man tror på.

Stockholm Octavo av Karen Engelmann - Den här boken har jag, som jag berättade i ett tidigare inlägg, sett på biblioteket flera gånger och funderat på att låna men alltid valt bort. Nu blev den en bra kontrast till alla väldigt realistiska och ofta allvarliga böcker jag läste under läs-a-loten. Visserligen handlar Stockholm Octavo om en verklig händelse; mordet på Gustav III, men den känns ändå som en saga på grund av alla spådomar, mysterier och intriger. Romanens jagberättare är en ung man som arbetar som kammarskrivare i Stockholm i slutet av 1700-talet. Han försöker hitta en hustru och blir också involverad i intrigerna kring mordet på Gustav III. Författaren är amerikanska och romanen är ursprungligen skriven på engelska, men det är inget jag hade gissat ifall jag inte hade vetat om det - så vitt jag kan avgöra lyckas författaren bra med att gestalta livet i 1700-talets Stockholm. En intressant detalj är att boken är skriven som en redogörelse för berättarens efterforskningar om vad som hänt, och i inledningen till varje kapitel anges vilka personer som han använt som källor för att sammanställa kapitlets innehåll. På så vis kommer författaren undan med att ha en jagberättare och ändå ta med händelser som han inte själv deltar i. Ett lite annorlunda grepp!

Bilder lånade från förlagen: Norstedts, Modernista, Damm Förlag/Massolit

Sommarbiblioteket

Jag är för närvarande på semester hos mina svärföräldrar på västkusten. De bor i ett sommarstugeområde nära ett ganska litet samhälle i norra Bohuslän. Samhället består mestadels av bostadshus, fiskebodar och bryggor; det finns inga affärer eller restauranger eller liknande. Men en sak finns: ett sommarbibliotek!

Det är inte så avancerat - några plastlådor med skänkta böcker som står i busskuren på hamnplanen. Vem som helst är välkommen att låna en bok eller två, och man får gärna lägga dit böcker man själv har läst ut. För mig har det blivit en sommartradition att låna åtminstone en bok på sommarbiblioteket. Utbudet varierar år från år men det brukar vara en hel del deckare, chick-lit och andra lättsmälta böcker varvat med nyutkomna romaner, klassiker och fackböcker. I år såg jag inte mindre än två exemplar av Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande, för att ge ett exempel.

Jag läser ju mest e-böcker nu eftersom det är smidigt när jag ammar, men en bok har jag i alla fall lånat från sommarbiblioteket. Det blev en Agatha Christie-deckare, Dolken från Tunis. Den utspelas i en liten engelsk by där ägaren till ett av de största godsen påträffas död i sitt arbetsrum, stucken med en dolk. Hercule Poirot tar hjälp av den mördades läkare för att utreda mordet, och misstänker bland andra den mördades styvson, svägerska, hushållerska m.fl. En klassisk pusseldeckare med en vändning som jag inte alls hade förutsett!

Ny säsong av Refashion Runway!

Som jag har nämnt tidigare gillar jag utmaningar av olika slag. Senast deltog jag i en läsutmaning, Läs-a-lot sommaren 2015, och jag har även varit med i några olika syrelaterade utmaningar. För ett par år sedan anordnades två säsonger av en utmaning kallad Refashion Runway på bloggen The Renegade Seamstress, men jag hittade inte den förrän efteråt. Eftersom jag gillar refashioning (att sy om gamla klädesplagg till nya) har jag hoppats på att det skulle bli en säsong till, och nu fick jag se att det är på gång!

Utmaningen går ut på att åtta deltagare ska göra refashions utifrån sex teman, ett per vecka under en sexveckorsperiod. Efter varje vecka får alla som vill rösta på det bidrag de gillar bäst, och den som får minst antal röster åker ut. Till slut koras en vinnare. Alla som vill får också skicka in bilder på egna refashions utifrån veckans tema för publicering på bloggen, utom tävlan. Jag kommer nog inte sy något till varje veckas tema, men några av dem fångade mitt intresse så jag hoppas kunna delta i sew-along-en någon gång i alla fall. Säsongens teman är följande:

Vecka 1 (publiceras på lördag 25 juli): Combine Floral and Geometric or Stripes
Vecka 2: Gingham
Vecka 3: Handbag, Tote Bag or Clutch
Vecka 4: Maxi Skirt or Dress
Vecka 5: Boho Chic
Vecka 6: Asymmetrical

Läs mer om säsong tre av Refashion Runway här!

Fler utlästa böcker, Läs-a-lot sommaren 2015

I ett tidigare inlägg berättade jag om några av de böcker jag läst ut under läs-a-lot-en sommaren 2015, och här kommer tre till.

 


Åren i Paris av Paula McLain - Den här boken har stått på min att-läsa-lista i något år, men det har inte blivit av att jag har läst den tidigare. Berättelsen är baserad på några år i Ernest Hemingways liv, men är skriven som en roman. Romanens berättare är Hemingways första hustru Hadley, och hon berättar om deras äktenskap från början till slut. De träffas i Chicago men flyttar snart till Paris där de bor i kyffiga små lägenheter, ofta har dåligt med pengar, reser kors och tvärs genom Europa, och försöker slå igenom som författare (det sistnämnda enbart Hemingway). Jag vet inte tillräckligt mycket om Hemingway för att kunna avgöra vad som stämmer överens med hans liv och vad som är påhittat, men det stör mig inte utan jag läser boken som en roman om en kvinna och hennes man som är författare och råkar heta Ernest Hemingway. Som sådan är den intressant och läsvärd!

Själamakerskan av Michela Murgia - Denna roman lånade jag också som e-bok inför den där resan 2012 men läste inte då. Den handlar om en flicka som växer upp hos en fostermor i 1950-talets Italien. Under uppväxten inträffar vid några tillfällen händelser som flickan undrar över, men det är inte förrän hon blir äldre som hon lägger samman dessa med ny information och förstår att fostermodern är själamakerska, dvs. utför dödshjälp till döende. Jag hade hört mycket positivt om den här romanen men tyvärr fångades jag inte av varken berättelsen eller personerna.

Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh - Den här boken har stått på min att-läsa-lista rätt länge men hade till och med hunnit bli borttagen därifrån eftersom jag ständigt valde bort den. Som tur var fick jag utrymme att läsa den under den här utmaningen, för det hade varit tråkigt att missa den! Romanen berättas av en ung kvinna i Iran och handlar om hennes barndomstid och uppväxt. Berättelsen ger en bra bild av livet i Iran före och efter revolutionen.

Bilderna är lånade från förlagen: Albert Bonniers förlag, Brombergs, Piratförlaget.

Ett par små byxor

De här byxorna sydde jag för ett par veckor sedan när jag tyckte att lilla E behövde ytterligare ett par tunna byxor så här på sommaren (i storlek 50 hade vi bara två par velourbyxor och ett par i trikå). Jag rotade lite i en av mina refashion-lådor och fick fram en mörkblå tröja som jag tidigare sytt om från ett par tunna byxor. Dubbelt återbruk, alltså! Jag hade sparat byxornas beige sömmar som en rolig detalj på tröjan, och de fick nu vara med som sidsömmar på bebisbyxorna. För att knyta ihop det hela sydde jag beige muddar av det som var kvar efter en av mina allra första refashions då jag sydde om två t-shirtar till en lång bredrandig dito. (Bilderna blev lite för ljusa så de beige muddarna ser nästan vita ut.)

Jag använde samma mönster som till de gula byxorna med fickor, men minskade vidden lite eftersom de gula var så stora och hoppade över att sy fickor för att det skulle gå fort. En liten bakficka tyckte jag mig dock hinna med. Byxorna passar i nuläget men är ganska tighta runt rumpan så de kommer nog inte fungera så jättelänge. Men när de är urvuxna kanske storlek 56 passar istället! Där har vi lite fler tunna byxor.

Temaläsning, Läs-a-lot sommaren 2015

Under Läs-a-lot sommaren 2015 läste jag ut 10 böcker (varav två påbörjade innan utmaningen började). Temat var som bekant "böcker jag länge velat läsa" och det var roligt att beta av några böcker som stått på min att-läsa-lista länge. Utan att jag hade planerat det råkade det bli lite tema-läsning eftersom några av böckerna jag läste anknöt till någon annan bok vad gäller tema, tidsperiod och liknande. Jag börjar med att berätta om dessa och sparar de övriga till ett annat inlägg så att det inte blir för långt.

 


Tema 1: Efterkrigstid och rasism

Mississippi av Hillary Jordan - Jag minns inte exakt när den här boken hamnade på min att-läsa-lista, men jag vet att jag har läst mycket positiva omdömen om den vilket väckte mitt intresse. Berättelsen följer två familjer som lever på landsbygden i Mississippi ett par år efter andra världskrigets slut; en vit familj som just köpt en gård och en afroamerikansk familj som arrenderar en del av deras mark. Rasismen är påtaglig både i samhället i stort och i familjernas relationer till varandra. Särskilt tydligt blir det genom den afroamerikanska familjens äldste son Ronsel som har stridit i andra världskriget och blivit behandlad som en hjälte i Europa, men kommer hem till den amerikanska södern där han behandlas som en andra klassens invånare precis som före kriget, vilket han har svårt att acceptera. De flesta av de vuxna i berättelsen får komma till tals vilket gör att läsaren får många olika perspektiv på historien. Jag blev positivt överraskad av att berättelsen var så bred och innehållsrik; jag hade fått för mig att den främst skulle handla om den vita familjens umbäranden på gården.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson - Den här boken har inte stått på min att-läsa-lista lika länge som Mississippi, men jag tänkte direkt när jag läste om den första gången att den verkade intressant. Romanens huvudkaraktär är känd för alla som Miriam, judinna som överlevt koncentrationslägren Auschwitz och Ravensbrück under andra världskriget. Att hon suttit i koncentrationsläger är med sanningen överensstämmande, men det hon aldrig har berättat för någon sedan hon tog sin nya identitet är att hon egentligen heter Malika och är rom. Berättelsen hoppar mellan Miriam/Malikas upplevelser under kriget, hennes liv i Sverige under efterkrigstiden och hennes 85-årsdag över ett halvt sekel senare. Även i denna roman är rasism ett påtagligt tema, dels judehatet under kriget och dels fördomarna mot romer såväl under som efter kriget.

Tema 2: Ung muslimsk kille bosatt i Sverige upplever kulturkrockar

Väldigt sällan fin av Sami Said - Den här boken har jag tänkt läsa i minst tre år. Jag minns nämligen att jag lånade den som e-bok inför en resa jag gjorde sommaren 2012, men då blev det inte av att jag läste den. Romanens huvudkaraktär Noha är muslim och bor i Sverige men flydde från Eritrea som barn. Berättelsens första del kretsar kring Nohas liv som nybliven universitetsstudent, då han motvilligt blir vän med Anna och Abdul. De är varandras motsatser - Anna försöker få den försiktige Noha att släppa loss och tar med honom på fester och andra upptåg. Abdul heter från början Fredrik och konverterar från kristendom till islam, och han tycker att Noha tappar kontakten med islam. Mot slutet av boken reser Noha och delar av hans familj till Eritrea, och där blir kulturskillnaderna ännu tydligare. Jag tyckte att det främst var berättarperspektivet som gjorde romanen intressant; en ung muslimsk kille i Sverige har sällan huvudrollen i böcker jag läser. Själva berättelsen fångade mig dock inte riktigt.

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad - Även denna bok lånade jag inför den där resan 2012 men hann inte läsa då. Berättelsen är till stor del självbiografisk och handlar om Amir som är kurd och bor i Sverige och reser med sin familj till Kurdistan en sommar. Framme i Kurdistan utsätts han för stora påtryckningar att gifta sig med sin kusin, vilket han absolut inte vill men till slut ändå gör. Kusinen får inte följa med till Sverige direkt, utan Amir måste resa hem ensam för att ordna med uppehållstillstånd. Det drar ut på tiden och Amir trasslar in sig i saker som gör att han ännu mindre vill vara gift med Amina, och hans situation blir allt mer hopplös - vad han än gör blir det fel. Det är en tragisk men viktig berättelse som jag är glad att jag har läst.

Bilder lånade från förlagen: Historiska Media, Brombergs, Natur och Kultur, Norstedts